I ett hav av känslor simmade hon, kämpade, med alla sina krafter, för att hålla sig ovanför ytan. Minnen, likt en film spelades de upp i hennes tankar. Det var soliga dagar på stranden, det var mörka nätter i ett ensamt hus. Där hon inte kunde sova, där hon grät i sin säng, i hopp om att aldrig få vara ensam igen. 
Ett mörkt rumt, en stor säng. Ensam, igen. 
Simma, fortsätt simma. 
Ett hav, en kamp utan slut. 
Dina trauman, ditt förflutna, det är den du är. Du kommer aldrig kunna ändra på det som hänt, din historia är grunden till den du är idag.
Jag är stark nu, men min historia har satt spår, den har givit mig svaga punkter.
Ensamhet.
Panik.
Ångest.
Något jag måste jobba på, men också något som beskriver mig.
Så är jag.