Han hade blå jeansskjorta och urtvättade, svarta jeans, håret var stylat bakåt, rakat på sidorna och lite längre annars. Ögonen var bruna, hyn var brun, han var inte lång, men inte kort heller, kraftigt byggd, ett måste för en amerikansk fotbollspelare. Han var snygg, han var oerhört snygg. Hela skolan hade samlats, det var lunchkonsert, han satt på en pall, mitt på scenen, sjöng låten som alla lyssnade på då, Dum av Dig. Jag föll direkt, och jag föll hårt. Det var en tisdag i oktober, han hade inte en aning om vem jag var. Idag är det fredag, fredag den 13e och jag och den här killen har varit tillsammans 8 månader.