Jag intalade mig själv att jag mådde bra. 

Tårarna slutade rinna en dag och jag sa till mig själv att nu mår du äntligen bra. 

Jag lurade mitt psyke så hårt att jag verkligen kände att jag mådde bra. 

Jag trodde verkligen att det var okej. 

Men det brast och jag föll så hårt igen. 

Jag mår inte bra och har inte gjort det i en månad. 

Vad har hänt med mitt leende? 

Vad har hänt med min positiva energi?

De finns inte, inte på riktigt. 

Det brast en dag och jag föll så hårt.

Jag mår inte bra.

 

Det här har varit den värsta månaden i mitt liv. Jag har aldrig haft så mycket som på en och samma gång har hänt. Jag har blivit rånad, dumpad och förföljd inom loppet på två veckor. Jag har flängt fram och tillbaka med polisen och försäkringen. Det är inte det att jag mår dåligt av en grej, det är att allt hänt på en och samma gång. Att inget får ett stopp, allt fortsätter. Men jag har ändå levt vidare och förträngt allt. Men någonstans långt inuti mig så har det gnagt, för det brast en dag och jag föll så hårt. Och jag undrar om det snart är min tur. När kommer min lycka?