Det är 13 november idag.13 november 2012. Ett speciellt datum. Därför att idag är det exakt ett år sedan min fina pojkvän frågade chans på mig. Han gjorde det på riktigt, "får jag chans på dig?". Det är ett år sen jag valde trotsa min rädsla, att bli sårbar. Jag kan inte vara lyckligare än såhär, så glad för att vi båda tog det beslutet att vi skulle ställa upp för varann vad som än händer. 

Det är 365 dagar sen, vi låg hemma i sängen hos dig, nyvakna, du hade ruffsigt hår. Du bad mig komma närmre och du viskade i mitt öra "jag tror jag är kär i dig". Du är den socialaste människa jag någonsin träffat. Du är den konstigaste individ jag nånsin lärt känna, för du är konstig, på ett bra sätt. Du är annorlunda. Så mycket som jag skrattar när jag är med dig, så lycklig som bara du kan göra mig. 

Man säger att kärleken är ris och ros, men med dig är det bara stora, feta, röda rosor.

Varje dag blir jag mer och mer kär i dig.

Varje gång vi ses faller jag för dig, på nytt, varje gång. För du har en tendens att alltid överraska mig.

Som när du sjöng för mig, inför hela skolan. 

Som när du bad mig följa med till Thailand, en resa planerad 8 månader före avresa. För du hade redan då bestämt dig för att vi fortfarande skulle vara tillsammans.

Jag älskar dig, min fina Kevin.

"så länge vi har varandra så klarar vi oss" - dina ord.

Världens bästa.